6F: "Därför kräver vi 3,2 procent"
Förbunden inom 6F har nu börjat lämna över avtalskrav till sina respektive motparter. Snart drar förhandlingarna igång på allvar. Då LO-samordningen under förra året sprack bestämde sig 6F-förbunden att samordna sig sinsemellan.
Målen för 6F i avtalsrörelsen 2016 i sammanfattning är:
- Löneökningar som ökar rättvisan och jämställdheten på svensk arbetsmarknad.
- Reallöneökningar för medlemmarna
- Satsning på de lägst avlönade
- Satsning på att minska löneklyftor mellan kvinnor och män
- Ökat skydd för arbetstagarnas integritet
- Begränsa visstidsanställningarna, de osäkra anställningsformerna och den ökande andelen deltidsanställda
- Vi är mer samordnade än någonsin inom 6F. Vi träffas varje vecka för att lägga upp strategier, utbyta erfarenheter och planera. Allt i syfte att sätta så hårt tryck som möjligt och nå ett bra resultat för förbundens medlemmar i kommande avtalsrörelse. Rättvisa löner och trygga jobb är utgångspunkterna, säger avtalssekreterarna inom 6F.
Den spruckna LO-samordningen innebär att det inte finns något specifikt utrymme, lönenivå eller sakförslag som LO samordnar förbunden kring. 6F-förbunden har därför valt att samordna sig. Förbunden har en samsyn på såväl det löneutrymme som finns som på de orättfärdiga orättvisor som präglar och växer på svensk arbetsmarknad.
- Vi är beredda på solidaritet med varandra. Vår ekonomiska analys grundar sig på gedigna faktorer och överväganden. Löneökningarna ska vara väl balanserade mot omvärlden. Inte för höga, det riskerar att leda till lägre konkurrenskraft, sjunkande efterfrågan och investeringar och på sikt högre arbetslöshet. Men inte heller för låga, det riskerar att leda till lägre omvandlingstryck, lägre produktivitetsökning samt orimliga vinstnivåer, fortsätter avtalssekreterarna.
- Det betyder att löneökningarnas storlek måste ta hänsyn till kravet på långsiktigt prisstabilitet. Vi utgår från Riksbankens mål om en 2-procentig inflation över en konjunkturcykel. Vi befinner oss långt under detta mål idag. Vi har mot bakgrund av detta valt att kräva löneökningar på 3,2 procent. Med de prognoser som finns kring inflationen för kommande år kan detta till och med vara ett krav i underkant, säger avtalssekreterarna.
Oberoende institutioner som Riksbanken och Konjunkturinstitutet och flera ansedda ekonomer menar därför att för låga löneökningar kan leda till minskad efterfrågan, svagare ekonomisk utveckling och i förlängningen sämre sysselsättningsutveckling.
- Detta budskap verkar inte ha nått våra motparter. Vi har noterat att arbetsgivarsidan talar om nollavtal eller väldigt låga påslag. Det är inte oväntat. Det sägs från arbetsgivarhåll i alla avtalsrörelser. Det känns dock mer malplacerat än vanligt. Flera oberoende institutioner och ansedda ekonomer pekar ut en motsatt riktning. Lönerna kan och bör öka något mer än vanligt med hänsyn till den svenska ekonomin, fortsätter avtalssekreterarna.