"Vi städar toaletterna, SD"
Sverigedemokraterna vill att barn så unga som nio år ska städa toaletter framför sina kamrater, i ”förminskande”, ”statusnedbrytande” syfte. Här blottas ett djupt förakt mot både människor och städare som yrkesgrupp. I stället för att torgföra mobbningsmetoder borde SD berätta hur de vill förbättra den socialtjänst som faktiskt kan rädda ett barn från kriminalitet. Vårt jobb är varken förminskande eller statusnedbrytande.
Det finns en grundläggande missuppfattning om städyrket. Den är att det görs för att det är trevligt när det blänker. I själva verket är städning och sanering ett samhällsbärande yrke. Utan städning skulle vård, skola, ett antal mångmiljardindustrier, hela fastighetsbranschen och vår infrastruktur sluta fungera. Lokaler och verksamheter skulle vara farliga att vistas i utan städning. Inte minst synliggjorde pandemin vilken roll hygien och städning spelar för samhällets väl, och för människors hälsa. I alla fall för de flesta.
Sverigedemokraterna, riksdagens tredje största parti, vill ”förminska” och ”bryta ned” barn genom att tvinga dem att städa. En alldeles sjuk mening, som tar emot att skriva. Men frågan måste ställas: hur tänker ni, på vilket sätt är det förminskande att städa, SD?
Vi tycker inte det är förminskande att rengöra industriugnar så att de kan fortsätta förädla råvaror som skapar mycket stora värden. Vi tycker inte det är förminskande att rengöra kärnkraftverkens tätningar så att de kan fortsätta producera energi åt tiotusentals företag. Vi tycker inte det är förminskande att säkerställa att mögel, mikrobakterier och virus hålls undan i lokaler där människor arbetar och vistas, eller säkerställa att produktionen av livsmedel, läkemedel, vårdmaterial och andra produkter hålls fri från kontaminering.
Vi städare är inga pigor. Vi städar inte bara för att snygga till, utan för att det skulle vara livsfarligt om vi inte gjorde det.
Utöver synen på städning som ett särskilt ”statusnedbrytande” straff är förslaget i sig hårresande. Som demokratiska medborgare går det rysningar genom våra kroppar när vi hör talas om att barn, telningar utan omdöme, ska förnedras inför sina vänner, inom den kommunala socialtjänstens försorg. Är det politik? När Jan Guillou skrev en roman i samma ämne döpte han den till ”Ondskan”.
I stället för att presentera metoder för hur man kan mobba nioåringar behöver diskussionen handla om socialtjänstens förutsättningar att göra sitt jobb. Enligt en undersökning från fackförbundet Vision uppger bara 1 av 8 socialarbetare att det finns tillräckligt med resurser för att klara av uppdraget. Hur kan kränkande behandling mot barn vara en lösning på det problemet? Det finns människor och experter som är bättre lämpade än oss att föra diskussionen, men det är uppenbart att det saknas resurser som möter behoven.
En sak är säker: det är vi städare som ska rengöra toaletterna, inte barn i behov av hjälp.
Inger Lundholm, andra ordförande på Fastighetsanställdas Förbund
Anna Pettersson, städare på Katrineholms städteknik AB, ledamot Fastighets förbundsstyrelse
Ysabel Nilsson-Saavedra, städare på ISS Arlanda, ledamot Fastighets förbundsstyrelse
Victoria Björkman, städare på ISS, ledamot Fastighets förbundsstyrelse
Peter Obermüller, fackligt ombud Samhall, fd städare, ledamot Fastighets förbundsstyrelse