Regeringen vill minska skyddsombudens oberoende
Nu har regeringen Kristersson gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att lämna förslag på åtgärder, tillvägagångssätt, initiativ eller liknande som kan koppla loss facken från att utse skyddsombud. Utåt sett motiveras det med att skyddsombuden är för få och behöver bli fler, men det handlar egentligen om att minska fackens inflytande på arbetsplatserna.
– Detta är en tyst, inledande attack mot fackföreningsrörelsen, säger Torbjörn Jonsson, arbetsmiljöansvarig på Fastighets.
Allt fler i Sverige arbetar på arbetsplatser där det inte finns något skyddsombud. Mot den bakgrunden har regeringen bett Arbetsmiljöverket undersöka vad utvecklingen beror på. Den vill också att Arbetsmiljöverket ska också ta fram förslag som kan få fler arbetstagare att bli skyddsombud, ”oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte”.
– Här förstår man avsikterna. Det går inte att vara ”oberoende” skyddsombud. Det är en mycket utsatt position, mitt emellan arbetstagare som förväntar sig skydd och arbetsgivare som försöker göra vinst, säger Jonsson.
Han fortsätter:
– Du har en rätt att stoppa arbetet, du kan tvingas gå i öppen konfrontation med arbetsgivaren, som förlorar stora mängder pengar på grund av besluten man fattar. Det fixar man inte som ensam individ, utan ett fack i ryggen.
Jonsson ser positivt på att regeringen har identifierat ett problem med arbetsmiljöarbetet, och att den vill göra något åt alla dödsolyckor som varje år sker på arbetsplatser. Skälen till att så få vill ställa upp som skyddsombud är flera. Bland annat försämrad anställningstrygghet, avsaknad av statligt stöd till vidareutbildning, minskat antal arbetsmiljöinspektörer.
– Tyvärr vet vi att den här beställningen är ett initiativ från Sverigedemokraterna, som pekat ut fackföreningsrörelsen som deras fiende. Man försöker framställa facken som ett ”politiskt särintresse” med onda avsikter, som går emot det alla andra ”vanliga löntagare” vill. Man använder samma retorik och tankebilder som fabriksägarna gjorde i början seklet.
Han avslutar:
– Detta är en tyst, inledande attack mot fackföreningsrörelsen som säkerligen kommer att följas av fler förslag.