Märket ska inte vara en stoppkloss

Den svenska lönebildningen, det som skapar de löneökningar som vi kan få i förhandlingar med våra motparter, har länge följt en normering efter de kostnader som räknats fram inom industrin. Det kallas för industrinormeringen eller industrins märke. En modell som inneburit reallöneökningar för arbetarna i LO:s förbund under många år.

För Fastighets är problemet att märket sätts i procent. Det betyder att väldigt många av våra medlemmar skulle få lägre löneökningar i kronor än andra inom högre betalda LO-yrken. Därför kräver vi löneökningar i kronor och det innebär att vårt procenttal blir något högre än märket.

Det kallas för relativlöneförändringar. Märket blir en stoppkloss som hindrar en nödvändig förändring och det som inte är under utveckling är under avveckling.

Inom 6F driver vi nu ett lönebildningsprojekt som ska försöka hitta en nödvändig förändring, bättre lösningar.

Men det finns ingen anledning att fördärva svensk lönebildning bara för att hitta på något nytt. Då finns det risk för fria kriget och det leder bara till sämre löner och kaos.

Inom 6F jobbar vi för att få acceptans för att vissa grupper ska kunna få lite mer inom överenskommelserna utan att behöva sälja ut viktiga allmänna villkor för att få pengarna. Det är det som kallas relativlöneförändringar. För oss är det en anständighet att vara med och skapa mer jämställda och jämlika löner.

Inom 6f:s lönebildningsprojekt har nationalekonomen professor Lars Calmfors nyligen lagt fram ytterligare en rapport som pekar på att det behövs utveckling av dagens industrinormering.

Det är parterna som måste ta ansvar för detta i kollektivavtalen genom att sätta märket högre än vad industrin självmant skulle göra. Det
betyder att industrin inte ensamt ska bestämma löneläget för alla andra branscher.
Magnus Pettersson
Förbundsordförande