Pensionerna är en skam för Sverige

Drömmen om ett aktivt, ljuvt liv som pensionär finns fortfarande kvar i Sverige. Men med dagens pensionssystem övergår det till en mardröm för allt fler. Verkligheten är att inkomsten halveras. Istället för en kamera runt halsen kringskärs livet inpå kaffekoppen. Sommarstugor och fordon får säljas. Resor och fritidsintressen upphör.

Välfärdslandet Sverige skickar allt fler av sina medborgare i ekonomisk ruin som tack för 40 års arbete. Varför?

Visst är det sorgligt. Vi tänker ofta på pensioneringen som något rogivande och positivt. Arbetslivet tar slut. Man får tid till det där man aldrig hann på helgerna. Påta i en lummig trädgård, olja in en båt, möjlighet att besöka nya städer. Många arbetsplatser ställer till med fest när någon går i pension.

Nog mest av gammal vana, för vad är det vi egentligen firar? Enligt en rapport från Forena kan alla födda 1953 vänta sig en inkomstpension på 45% av slutlönen. Det säger sig själv vilken tillvaro man kommer att få då. Med 1 500 kronor kvar att leva på får man roa sig med promenader och minnen.

90-talets vansinnespolitik skadade Sverige. Dagens låga pensioner är en följd. Välfärden skulle sprängas, skatterna sänkas och arbetarklassen hantera utfallet. Den som har råd får skaffa en privat försäkring.

Din tid, dina muskler och ditt slit – men pengarna gick till någon annan. Kanske till städhjälp eller golvslipning hos en mångmiljonär på Djursholm.

Något måste göras. Vi är många som vill något annat. Tankesmedjan Katalys och Byggnads har tagit fram ett förslag som lyder: höj grundpensionen, höj inbetalningen, höj avsättningen vid sjukdom och ändra arbetsprövningen efter 60 år.

Då slipper man förtida sjukpension och inkomsttappet vid sjukskrivning. Den totala pensionen höjs. Vad väntar vi på?