LO-folket ska inte ta hela inflationssmällen

Varningar om prisökningar kom redan förra hösten. Vi lyssnade inte så noga, vi märkte väl att kaffet blev några kronor dyrare. Sent i februari slog så Putin till: med den ena handen ströp han gasen till Europa, med den andra började han bomba Ukraina. Nu har matpriserna rakat i höjden, likaså räntorna, elräkningarna och drivmedlen. Inflationen är över 8 procent, den högsta på 30 år.

De med lägst inkomster drabbas värst. I ett reportage från Dagens Nyheter berättar Nina Larsson att hon numer dricker buljong till lunch. Medlemmar hör av sig till mig och berättar att de drar sig för att sjukanmäla sig, väljer bort vinet till middagen och har slutat skjutsa sina barn till träningen. Vi har börjat fila på livet, för att pengarna ska räcka.

Vi närmar oss avtalsrörelse. Svensk Näringsliv har sin vana trogen gått ut med varningar om att det just den här gången inte lämpar sig att höja lönerna. Jag brukar skrocka åt detta. Nu behöver vi ha is i magen. Vi vet inte åt vilket håll utvecklingen går. Putin kan ge upp, han kan fortsätta, vi vet ingenting. Det jag vet är att vi inom LO inte ska behöva ta hela smällen. Det finns många sätt att kompensera löntagare utan att det eldar på inflationen.

Inflationen måste bekämpas av våra politiker, och både löntagare och arbetsgivare behöver ta sitt ansvar. Jag tänker på de företag som går bra men som ändå passar på att höja priset för att öka sina vinster. Vi kan inte acceptera det. LO-kollektivet har tagit stort ansvar under pandemin och gjort sitt allra yttersta för att samhället ska fortsätta fungera. Inför avtalsrörelsen kommer vi därför att kräva ordentliga löneökningar. Det väger inte upp för alla prisökningar, men det dämpar effekterna fram till dess att vi vänt utvecklingen.