Tack för allt

Det här blir min sista krönika som förbundsordförande. Vid förbundets kongress i maj lämnar jag mitt förtroendeuppdrag. Det är ett uppdrag som jag burit med stolthet och är det finaste och mest hedervärda uppdrag man kan få.

Min resa i förbundet började som förtroendevald vid HSB i Norrköping i slutet av 80-talet. 1996 började jag som lokalombudman i en av våra dåvarande avdelningar. Sedan 2003 har jag arbetat på förbundskontoret med fokus på avtalsfrågor.

2011 valdes jag till andre förbundsordförande för att 2014 väljas till förbundsordförande. Det har hänt mycket både i vår omvärld och i vår interna organisation under mina aktiva år.

Som vid allt beslutsfattande är några mer lyckosamma än andra. Under åren har jag haft en förbundsstyrelse som har ställt sig bakom de besluts som fattas och det är absolut ingen enmansshow att sitta som ordförande. Inget arbete kunde ha genomförts utan alla medlemmar, duktiga förtroendevalda och inte minst anställda. Det stödet och arbetet vill jag tacka för.

Det går inte undvika att skriva om det fruktansvärda som nu sker i Ukraina, med miljontals oskyldiga människor på flykt från Rysslands invasionskrig. Det är nu viktigt att världen står upp för Ukraina och dess befolkning och hjälper till på alla sätt som är möjliga. Detta krig måste stoppas innan det blir större och värre.

Avslutningsvis vill jag uppmana dig som läser att fortsätta tycka, tänka och uttrycka dig. Allt från en liten orättvisa på arbetsplatsen, till en kommunalpolitisk fråga, till stormakter som invaderar andra länder. Grunden för den fackliga organiseringen, och i längden hela demokratin, är att många människor tillsammans fattar modet och säger: Nej, så här vill vi faktiskt inte ha det. Fortsätter vi göra det, finns det inget vi inte kan övervinna.

Tack för allt!